DN i Indien

Bildreportage: Möt barnen i världens mest förorenade stad

UPPDATERAD 2017-12-19 PUBLICERAD 2017-12-19

Chhavi Sharma är 8 år.

Idag har hon rökt motsvarande ett drygt paket cigaretter bara genom att andas Delhis luft.

Nu bränner hennes ögon och hon har svårt att andas.

Chhavi vill inte gå till skolan, hon vill hellre stanna inomhus. Vi möter henne tillsammans med hennes mamma på en läkarmottagning i en förort till Delhi. Hon har precis fått behandling med syrgas för att vidga luftrören och underlätta andningen. Det är alltid som svårast att andas på morgonen. På vägen till skolan är det som värst.

 

 

Professor Arvind Kumar är lungspecialist på Sir Ganga Ramsjukhuset. Tidigare var han mest känd för sina robotoperationer och har jobbat både i Kanada och Danmark. Nu ägnar han en stor del av sin tid åt att utbilda kollegor, patienter och medier i vad luftföroreningarna gör med hälsan.

 

– Jag är utbildad och arg. Jag är arg därför att jag har opererat lungor hela min yrkeskarriär och de senaste trettio åren har jag sett en förändring av färgen på lungorna hos mina landsmän. Tidigare var de rosa. Nuförtiden skulle jag ge vad som helst för att få se en rosa lunga. Ingen har rosa lungor längre! Till och med tonåringar har svarta lungor. Ett barn som föds i Delhi idag kommer i snitt andas luft som motsvarar att röka 10-15 cigaretter om dagen. Under hela sin livstid!

Nuförtiden skulle jag ge vad som helst för att få se en rosa lunga.

Professor Arvind Kumar

Trafikbilden i Delhi ackompanjeras av hosta. Under senhösten 2017 har luften varit riktigt dålig. Rekorddålig faktiskt. Nyligen rapporterades att Indien har gått om Kina som världens mest luftförorenade land. Vissa delar av huvudstaden Delhi har enligt den amerikanska miljömyndigheten EPA nått upp till fem gånger de nivåer som anses vara ohälsosamma.

Forskaren och luftkvalitetsexperten Sumit Sharma på Teriinstitutet i Delhi ger en dyster bild av framtiden när han beskriver hur allt som skapar den dåliga luften ökar, inte minskar. Antalet fordon på vägarna ökar, jordbruksproduktionen ökar, industriproduktionen ökar, och den reglering eller kontroll som borde minska allt detta genomförs inte. Det är därför Delhiborna får sämre och sämre luft för varje år.

Utsläpp från transporter, jordbruk och förbränning av biomassa står för runt hälften av föroreningarna. Ungefär en femtedel av utsläppen kommer från kremering av lik, sopförbränning och vägdamm. I dag slängs sopor lite varsomhelst och när soporna tar för mycket plats sätter man helt enkelt eld på dem.

Morgondis på väg mot Okhla.

Enligt Sumit Sharma finns det flera anledningar till att situationen inte blir bättre.
– Koldioxid och kväveoxidutsläpp från industrin reagerar i atmosfären och bildar farliga gaser, men idag finns inga direktiv för hur vi ska reglera detta. Först måste man ta fram riktlinjer och sedan kontrollera värdena. Att detta inte görs tror Sharma beror på svårigheter med administration mellan olika delstatsregeringar. Sumit Sharma skakar på huvudet åt bristerna i administrationen och berättar om att även hans egen son haft problem med andningen och fått behandlas med syrgas. Flera av hans arbetskollegor har också barn med andningsproblem.

Sumit Sharma har bråttom till nästa möte men avslutar intervjun med ännu en dyster profetia.
– Någon gång kommer det till en brytpunkt, när människor funderar över att flytta till en annan plats. Om luftföroreningarna inte försvinner eller om de ökar ännu mer kommer folk att få nog.

Någon gång kommer det till en brytpunkt, när människor funderar över att flytta till en annan plats.

Sumit Sharmah, forskare

Sumit Sharmas dystra profetia är redan verklighet. Några kilometer från klimatexpertens kontor funderar en 26-årig entreprenör på att flytta från Delhi. Saurabh Suryan delar frilanskontor med en inredningsarkitekt, en designer och en mediaproducent. Saurabh själv är svår att sätta etikett på. Han är lite inredningsarkitekt, lite fotograf, lite tidningsmakare. Flyttlasset kommer att gå till nordöstra Indien, till landsbygden.

Jag blir en ung, indisk klimatflykting

Saurabh Suryan, fotograf

– Luften här är så dålig, jag har problem med andning och allergier. Nyss köpte jag en luftrenare till vårt kontor, och vi dammsuger heltäckningsmattan ofta. Jag vill flytta för att kunna andas frisk luft.
– Då blir du ju en flykting påpekar jag. En klimatflykting.
Saurabh, funderar en stund, ler lite uppgivet och säger sedan:

– Ja du har rätt, jag blir en ung, indisk klimatflykting.
– Men vad ska du jobba med? undrar jag.
Saurabh rycker på axlarna. Du vet, vår generation är rörlig, vi sitter inte fast. Jag kommer hitta på något, kanske öppna ett kafé? Det löser sig.

 

Delhi är världens näst största sammanhängande storstadsområde med över 50 miljoner invånare. Dessa 50 miljoner människor gör sig varje dag av med 10 000 ton sopor. I Shastri Park, i nordöstra Delhi samlas sopor på gatorna. Luften är disig av luftföroreningar blandat med röken från mindre bränder.

Mitt på soptippen sorterar Sadita, 35, ut plast från sopberget. Plasten säljer hon vidare. En bra dag tjänar hennes familj ihop ungefär 40 kronor.
Sadita har bott på soptippen ungefär tio år, hon minns inte riktigt. När jag frågar om hur det är att leva i den här luften slår hon ut med armarna och säger, ”Den dåliga luften påverkar oss såklart, men vad ska vi göra? Vi måste ju tjäna pengar till mat.”

Vad ska vi göra? Vi måste ju tjäna pengar till mat.

Sadita, 35

I en av de äldsta delarna av Delhi, beläget intill Yamunafloden ligger industritäta förorten Okhla. Här är föroreningarna värre än i centrala Delhi. Att vistas här är lite drömskt, allt är omslutet i en dimma. Stanken väcker en bryskt från det drömlika skimret, det stinker bajs. Ju närmre floden man kommer desto mer tilltar stanken.

Fatima, 17 och Shabnam 16 promenerar över Jasolabron på väg till skolan. De täcker sina munnar och näsor med näsdukar för att slippa odören från floden och föroreningarna i luften.
– Det här är vår skolväg. Det luktar illa och är smutsigt. Fatima sneglar mot Shabnam och tillägger, vi tycker inte om den här platsen men vår skola ligger här så vi måste gå den här vägen varje skoldag.

Solen har precis gått upp och strålarna filtreras genom den dammiga luften i Nehru Park i hjärtat av Dehli. Parken är döpt efter Indiens första premiärminister Jawaharlal Nehru och marknadsförs som en idealisk plats för hälsomedvetna människor.

– I början på året var vi en full grupp, men en efter en hoppade av. De vågade inte träna utomhus i dålig luft. Två tappra deltagare möter upp varje vardagsmorgon 6.30 för en joggingtur följt av morgongymnastik. Trots att det är obekvämt och lite varmt använder Saroj Deswal, 56, sin svarta mask. ”Hälsan går först”, säger hon hurtigt och menar att plussidorna med gymnastiken ändå överväger.

I början på året var vi en full grupp, men en efter en hoppade av.

Mehar Taj, instruktör

Efter att ha rest runt i Delhi i en dryg vecka är jag själv påverkad av luftföroreningarna. Ögonen är irriterade och andningen kärvar, det känns lite som att andas i en sandstorm. Jag harklar mig och småhostar trots att jag inte är förkyld. En morgon när index för luftföroreningarna ligger runt 1000 (att jämföra med Stockholms värden runt 7 under rusningstid på Hornsgatan) är även hotellets frukostmatsal inbäddad i lätt dimma.

Man borde inte resa hit. Speciellt inte med barn.

Tarum Nagar, allmänläkare

Jag reser snart hem, till skillnad från de glada barnen jag mötte på soptippen häromdagen. De kommer, om inget drastiskt ändrar situationen till det bättre, andas luft som motsvarar att röka 10-15 cigaretter om dagen. Hela sitt liv. När jag frågar doktor Tarum Nagar, allmänläkare i en förort till Delhi, hur han ser på situationen i Delhi är han brutalt tydlig.
– Det är en krigsliknande situation i Delhi. Luftföroreningarna blir sämre och sämre år för år. Jag ser symptom hos de grupper som för 3-4 år sedan var helt friska. Nu kommer de in med astmasymtom, andnöd och hosta. Om det är möjligt ska du undvika att bo här. Man borde inte resa hit. Speciellt inte med barn.